Trendbrott i DN

December 6th, 2007

Jag tänkte bara kommentera Lars Linders artikel i tisdagens DN om några nyproducerade basutställningar. Det är ett präktigt trendbrott när den stora dagstidningen tar bladet från munnen och kommer med en analys av dagsläget på museerna, bara sådär. Jag tycker att artikeln i sig är väldigt intressant och skulle vilja redan ut några begrepp. För Linder har både rätt och fel. För det första frågar man sig var de stora dagstidningarna har hållit hus (OK, SvD har sin Bäckstedt) när det gäller att följa ”sakmuseernas” utställningar. Om de hade varit med de senaste tio åren kanske de dels hade förstått varför hela tre av de nya basutställningarna ser ut som de gör, dels hade man kunnat göra skillnad (om man nu vore intresserad av det). En stor dagstidnings kultursida är en mäktig debattplats i ett litet land.

Själv har jag sett Sameland (detta inlägg skapade en väldigt rolig debatt om efterblivnas (sic) tillträde till museerna, men det var inte det som utställningen handlade om) och är övervägande positiv. Jag har kollat nya delen av Forntider så hastigt att jag inte tänkter säga så mycket om den. Polismuseet har ännu inte förärats något besök.

OK, vad säger egentligen Linder? Att museerna är osäkra, lämnar för mycket öppet, har glömt De Stora Berättelserna. Avlutningsvis är detta ”en farlig utveckling” för museerna. Jag tycker nästan precis tvärt om. Visst är det många utställningar som blir lite tafatta och veliga i sin vilja att omfamna allt och alla, men det är en viktig utveckling och när den äntligen kommer någon vart så kommer det inte alls att vara ”farligt”. Äntligen kan vi få ett medbestämmande, medskapande museum. Problemet är att de nämnda utställningarna är fångna i en traditionell form – transithallar eller ej. De har inte kunnat eller lyckats ta steget fullt ut. Det är så raljant att kalla detta för misslyckanden och förespråka en återgång till tidigare Ordnung. En basutställning ska öppna dörren till tusentals historier, inte berätta En Enda. Tycker jag. Men jag är ju ett barn av flumskolan. Däremot kan även jag önska mig ett tilltal som är mindre opersonligt, som vågar ta ut svängarna, ta ställning, vara avsändare. Men allt detta är oerhört svårt, en basutställning får inte ha en Röst. Det är ett gammalt problem. Gundula Adolfsson har skrivit om 70-talets basutställningar vid länsmuseer i sin arkeologie doktorsavhandling ”Människa och objekt i smyckeskrin”. Fortfarande läsvärd.

Och diskussionen om upplevelse kontra utställning och att använda den senaste formgivningen är så trött så jag baxnar. Det är väl klart att ett museum använder sig av ett samtida forspråk? Det har museer gjort i alla tider (den förhållandevis korta tid vi haft museiinstitutioner). Skansen var väldigt samtida en gång i tiden.

DN:s publiceringsstrategi fick en ny dimension idag då förstasida i kulturdelen helt upptogs av det nya ABBA-museet.  Vad kan det bero på? Att personerna bakom ABBA-museet kan PR, till skillnad från de traditionella museerna? Att DN gör det lätt för sig? Att DN skiter fulständigt i vanliga ”sakmuseer”? Ett vanligt argument, som dels yttrades av Sveriges enda fast anställda kulturrecensent Ingela Lind (ryktas det) vid en debatt jag bevistade för några år sedan, dels i en gammal och klassisk debatt på 70-talet med Arne Ruth är: ”om ni (”sakmuseer”) gör intressanta utställningar så ska vi (stora dagstidningar) recensera dem.” Jag tror att DN fortfarande lever efter denna devis. Det som gör den så vanhedrande är att den glömmer bort en viktig grupp, nämligen publiken. Museers utställningar besöks av tusentals människor varje vecka. För skolorna är de en ofta använd komplettering till ordnarie undervisning. Man ska inte heller glömma att brukarna själva har varit med och betalat kalaset genom skatter. (och det är en bra sak, jag är inget högerspöke, även om det kan verka så ibland). Då är det väl oerhört oförskämt av en dagstidning som recenserar en hel del sk-t att säga att ”det här angår inte oss”. Om man nu tycker att museiutställningar är så inihelvete dåliga så ska de i så fall hängas ut och granskas, inte tigas ihjäl.

Leave a Reply