Tunbjörks utställning

September 15th, 2007

såg jag nyligen. Först var jag lite tveksam, för jag har tidigare tyckt att det är lite för billiga poänger i Landet utom sig, eller vad nu hans kända bok heter. För Sverige är sådär fult och tragiskt. Man behöver inte vända på särkskilt många stenar eller vara särskilt misantropisk för att se liknande ögonblicksbilder som Tunbjörk. Och alla kan känna igen sig. Vilket är bra, förstås. För det finns konstigt nog ingen större elitism i hans projekt. Även om man kan känna att han skildrar de som inte har det för fett så kan samtidigt alla som bott i Sverige känna igen sig. Vilket är demokratiskt. Jag undrar dock hur han mottas av de människor som potentiellt skulle kunna komma med på hans bilder, i Avesta och Norberg. Fast nu var jag sådär von oben igen. Själv skulle man lätt kunna platsa på en Tunbjörk-bild. Det är det som är grejen. Det roligaste är när man känner igen miljöer. Jag kände igen det groteskt fula ”medborgarservicehuset”, innehållande arbetsförmedling och Försäkringskassa mitt i det lilla samhället Norberg. Och så tror jag att jag skymtade det rutiga huset, en vägkrog som snyggats till med olikfärgade eternitplattor, någonstans på vägen mot södra Dalarna.

Leave a Reply