Industriminnen och Kampen

September 2nd, 2007

Nu har sommarlunken gått så långt att jag till sist besökte Bläse Kalkbruksmuseum. Jag har varit i Bläse om somrarna de senaste tio åren och faktiskt inte tagit mig tid att lösa biljett och gå in. Har varit utanför såklart, ätit glass och åkt stentåg. Att jag inte har gjort det beror faktiskt bara på en sak. Jag kan tycka att det är så fruktansvärt deprimerande med industriminnen som bara en liten utdöende krets bryr sig om och deras illa ihopsatta utställningar. Och då menar jag inte att det är dåligt att de håller liv i miljöer och engagerar sig, det är behjärtansvärt. Jag menar bara att jag inte vill bevittna det. Not in my back yard. NIMBY-fenomenet, alla tycker det är bra med bostäder för hemlösa, men ingen vill vara granne – ungefär så känner jag för industriminnen, ekomuseer och hembygdsgårdar. Oaktat att det kan vara vackra miljöer och byggnader, men utställningsförsöken vill jag helst slippa se. Nu överdriver jag förstå en smula, men bara lite.

Nu har jag varit där, och visst kliade det i fingrarna att sätta ihop en projektgrupp, söka EU-pengar och göra om hela skiten. Men det skulle aldrig kunna göras på något annat sätt. För museet är en riktig vänsterbastion. Och jag gillar det.

Här finns dessutom en samling av träsnidaren och kalkarbetaren Georg Moberg – bara det värt ett besök.

Arbetar- och fackföreningsrörelsen är beroende av att visa under vilka jävliga förhållanden människor levde och arbetade för bara ett par generationer sedan. Att man inte gör det mer och bättre säger väl en del om hur lost SAP och LO är. Här har man verkligen chansen att visa hur det var, hur det fortfarande är i låglöneländer, hur det skulle kunna vara om alliansen får fortsätta. Ursäkta, mitt patos, jag blev lite uppeldad. Så kära parti- och fackkassor: sluta slänga pengar i sjön på värdelösa annonskampanjer. Satsa på att utveckla utställningarna på ideella industrimuseer istället.

Leave a Reply