Mer om formmuseet

February 4th, 2007

Debatten rasar vidare… Andreas Nobel skrev ett vettigt inlägg, om designföremål som sätts i montrar och fråntas sin ursprungliga funktion. Det gäller förstås alla museiföremål, det är liksom museiföremåls-varandets innersta kärna. Att ryckas från ett sammanhang som i de flesta fall för länge sedan är förlorat, till att vara ett föremål som enbart betraktas. Ibland i ett sammanhang som är ett försök att återskapa eller ge illusionen av att vara det urspungliga. Så om jag tolkar saken rätt, och tolkar det på det sätt som jag tycker verkar bäst så behöver vi inget designmuseum just därför att i den samtid vi lever i hör ”design” och ”museum” inte ihop. Inte om man vill fokusera på processer, ”tyst kunskap” (ett annat bullshit-uttryck som dock kan vara bra ibland) och samspelet mellan form och funktion.

Däremot blir jag irriterad över att kulturministern tar tillfället i akt och ser det som en ren besparing att inte behöva skapa ett nytt designmuseum. Det var ju inte det diskussionen handlade om. Vi behöver en lärd och djuplodande debatt om hur framtidens museum ska vara och användas, en debatt som kan mynna ut i någonting konstruktivt. Men att alliansen helt saknar kulturpolitik och kunnande är det väl ingen som är förvånad över. Deras feghet som antagligen kommer att följas av ännu fler dumsnåla nedskärningar får Paggan att framstå som en visionär gigant.

One Response to “Mer om formmuseet”

  1. Karolina Says:

    Nu måste jag kommentera mig själv i en liten kultur- och kunskapspolitisk fundering. Det är inte meningen att Kuriosakabinettet ska vara partipolitisk. Det är dessutom inte särskilt svårt att vara partipolitiskt obunden när inget av de politiska partierna har en kultur- eller kunskapspolitik värd namnet. Vad som oroar mig mest som humanist och akademiker är det utbredda akademikerföraktet som grasserar i den allmäna debatten, medvetendet och i de två dominerande riksdagspartierna, vilka jag tror, kommer att växla mellan regeringsmakten de närmaste decennierna. Det finns en allmån uppfattning om att ”forskare och universitet måste komma närmare resten av samhället”. ”Forskare har ingen kontakt med den verkliga världen/näringslivet” osv. ”Sunt bondförnuft är bättre än akademiskt tillägnad kunskap”. ”Färdigheter förvärvade genom praktiskt arbete är bättre än pluggande” och så vidare i all oändlighet. Som om färdigheten att klara av akademiska studier inte är värd ett skit. Den förra regeringen är medskyldig i en hysterisk utbyggnad av regionala högskolor utan tillräckliga krav på forskningsförankring. Vi vet alla att det gick inflation i högskoleexamina. Varför talas det aldrig om att det är världen utanför högskolor och universitet som är dålig på att ta vara på utbildade månniskor. Att världen utanför, dvs. det privata OCH inte minst det offentliga näringslivet är för ”korkat”. Att det offentliga, där de flesta museer ingår heller vill forska på egen hand i egna kuvöser istället för att ta vara på självständiga, kritiska tänkare från universitet och högskolor är symptomatiskt. Att ”det nya arbetarpartiet” tar till sig det sämsta från det gamla får väl illustreras med nye Muf-ordförandens svårighet att läsa böcker – och raljera med det! Önskar att det fanns både höger- och vänsterintellektuella i Sverige som kunde debattera. Men det finns det inte.

Leave a Reply