– vad är det? Kärleken, döden eller framtidstron? Nej, det är Designen, förstås, om man ska tro männen bakom Rådet för arkitektur, form och design i en debattartikel i SvD angående ett nytt formmuseum. Artikeln är ett svar på Smeds, Persson och Lundahl den 10/1.
Sedan fortsatte det med Svensk Forms Ewa Kumlin den 24/1, som anser att Sverige visst behöver ett nytt designmuseum, samt ett form- och designcenter eftersom de flesta andra europeiska huvudstäder har ett (eller flera). Det är självklart bra att allt detta debatteras, men det finns många viktiga aspekter i Smeds, Perssons och Lundahls artikel som försvararna av ett nytt designmuseum viftar bort eller missförstår. Vi måste på allvar börja diskutera museet som institution: vilken roll den har i nuet och i framtiden. Har man planer på att starta ett nytt statligt museum bör det föra med sig en större utredning om hur, när, var och varför. Är det rädslan att trampa på ömma tår som man låter kolosser som Nordiska museet och Historiska museet sova en törnrosasömn utan att involveras? Är inte det lite väl dyrt?
Sen så undrar jag vilka designmuseer eller centra i europeiska huvudstäder Kumlin avser i sin jämförelse. Jag är bara en vanlig turist, men en stad jag har besökt ett stort antal museer i är Berlin. Där finns det ekande tomma och det privatsamlingsmysiga Bodemuseum och Kunstgewerbemuseum, Bauhausmuseet (dedikerat en stilrikning). Kunstgewerbemuseum är ett typiskt “tråkigt museum” (när jag var där för tre år sedan – det kanske har uppdaterats?). Långa rader av föremål i montrar, kronologiskt och stilhistoriskt uppställt. OBS! Detta är inte alltid ett problem, alla museiutställningar behöver inte vara käckt scenograferade och upplevelsebetonade. MEN var finns förebilderna som Kumlin talar om? För jag är helt säker på att Svensk Form anser sig vara alldeles för “samtida” för att skapa ännu ett katalogmuseum. Köpenhamn har DDC. Ett trivsamt och gemytligt showroom för aktuell dansk formgivning. Ett sådant borde Svensk form kunna åstadkomma utan alltför stora åthävor. Om det nu är så viktigt med svensk design, varför inryms till exempel världens trashigaste icke-svenska pryl- och möbelbutik i Sverige-huset vid Kungsträdgården? Och vad är det som är så bra med det avskalade, nordiska, ljusa anyway? Lever Svensk Form kvar i denna storhetsvansinniga världsbild? Är inte den förbehållen Svenska institutet?
Det blev rörigt det här. Slutligen: Kuriosakbinettet är försiktigt positiv till form- och designcentrum vid Telefonplan och för gränsöverskridande samarbete och viss omorganisation av Nordiska, Historiska och Nationalmuseum. Ingen ny museiinstitution bör behövas, bara lite förändrade uppdrag och ett centralt skyltfönster för aktuell formgivning i nytt eller gammalt hus. Sedan är det såklart viktigt att dessa instanser blir modiga, vilande på vetenskaplig grund såväl i sitt föremålskunnande som i sin förmedling.

Vill du också uppnå ketchup-effekt i ditt bloggnade? Använd publiceringsverktyget Performancing så kan du ha ännu fler utkast liggande i veckor utan att publicera!

Leave a Reply