Borgerlig kulturpolitik

December 23rd, 2006

Har väntat ett tag för att se vad alliansen hittar på när det gäller museiområdet. Än så länge är det den misslyckade utnämningen av Stegö-Chilò, som nästan kändes som en skenmanöver för att kulturvärlden skulle kunna dra en lättnadens suck över den till synes vettiga Adelsohn Liljeroth. Hon ville riva upp beslutet om RAÄ:s och RU:s flytt till Gotland. Det var sympatiskt, synd att det inte funkade. Nu har det dykt upp ett par nyheter som måste kommenteras. Slopandet av den fria entrén känner vi till och fördömer. Det har varit svårt att begripa sig på argumenten till varför man gör så. Idag svarar kulturministern på ett tyvärr ganska torftigt inlägg för fri entré på SvD:s Brännpunkt. Och den bakomliggande ideologin skymtar fram. Statliga museer ska inte ha fri entré, för då slås ”privata alternativ” ut. Otillbörlig konkurrens alltså. Men funkar detta synsätt verkligen när det gäller museer? Ministern tar ideella museer, industriminnen, ”ekomuseer” som exempel.
Istället för att höja statusen och villkoren för museer och kulturminnen drivna i privat (läs ideell) regi, en regi som består av eldsjälar, pensionärer så ska även statliga museer förpassas till detta tidsfördrivets B-lag. Det är en syn på museer som någonting som inte är tillräckligt viktigt för att få hålla öppet och visa och berätta om det gemensamma kulturarv som vi någonstans har bestämt oss för att vi i Sverige värnar såpass mycket om att vi vill bevara det åt eftervärlden. Och vad säger det om synen på museianställdas kompetens? Museivärlden befinner sig ständigt på randen till en frivilligsektor. Låga löner, taskiga arbetsförhållanden, överutnyttjande av gratis arbetskraft hör till vanligheten även på offentligt finansierade institutioner. Detta är någonting vi ska bekämpa, inte befrämja. Vill ett gäng pensionärer hålla industriminnen öppna är det fint, men det innebär inte att liknande förhållanden ska överföras till centralmuseerna. Kan museer drivas privat i vinstintresse? Ja, det går säkert, även om jag tror att det blir svårt i ett litet land som Sverige, om vi då inte utnyttjar exportframgångar som Abba, vilket jag redan har bloggat om. Varför är det ingen som tar upp den gamla tråden om blockbuster exhibition igen? För vad händer när offentligt huvudfinansierade insitutioner får högre krav på sig att gå med vinst? Jo, man satsar på säkra kort som drar en stor publik men som också lockar till sig sponsorer. Den halvoffenliga finansieringen garanterar en viss kvalitet som sponsorer föredrar framför oförblommerat vinstdrivande konsthallar. Fast privata konsthallar som Magasin 3 vågar ju verkligen sticka ut och kan skapa spännande utställningar tack vare sina ekonomiska garanter. Om detsamma gäller Bonniers konsthall är för tidigt att säga, men det verkar lovande med Sara Arrhenius i ledningen. Nej, det är mellanläget som skrämmer mer än det helprivata. Jakt på tillfälliga sponsorer kan vara förödande för ett museums mod att skapa obekväma och smala utställningar.
Ett annat lite “spännande” borgerligt utspel är att utöka Forum för levande historias uppdrag till att även omfatta att sprida kunskap om brott som begåtts i kommunismens namn. Undrar om det var en politisering som sossarna önskade sig. DN skriver om det på sin ledarsida, kom ihåg det som det första regimkritiska ledarinlägget sedan alliansens tillträde!

På något sätt är det lite komiskt. Nazismen som högerpolitikens yttersta ytterlighet (som demokratiska partier självklart tar avstånd från) och kommunismen som vänsterpartiernas onda moster på vinden. Jag kanske befinner på fel planhalva för att förstå den här förändringen i uppdrag, men jag tycker att det är  viss skillnad. Ofattbara grymheter har begåtts i politikens namn på en massa håll i världen, under olika tidsepoker, det stannar tyvärr inte vid kommunism och nazism (när får vi ateister se ett forum som tar avstånd från brott mot mänskligheten som begåtts i religionens namn???). Probelemet med nazismen och förintelsen, vilket jag antar är syftet med Forum, är att den hålls aktuell av vissa grupper. Nassar demonstrerade utanför mitt fönster så sent som på nationaldagen i år. Vill jag som skattebetalare att skattepengar går till att denna sinnesförvirring om möjligt avhjälps? Ja, det vill jag faktiskt. Att minnas förintelsen är en alldeles för stor fråga för att blandas upp med andra grymhetsminnen. Visst ska vi minnas kommunismens och andra regimers brott mot mänskligheten, men varför inte i andra sammanhang? Fast jag vet inte. Vänsterpartiet hade tydligen velat lägga ned myndigheten för några år sedan för att de anade en utveckling som den som nu skett. (hittar inte den artikeln på dn.se) Och det är ju ett tydligt exempel på ond politisering i så fall.

Sist men inte minst: kulturministern skriver i debattinlägget om den slopade fria entrén att det ska tillsättas en nationell museikoordinator! Det är ju stora nyheter! Vem ska tillsättas, är det under Kulturrådet, är det en politiker eller tjänsteman??? Man väntar nyfiket.

Leave a Reply