Museer och populism

December 1st, 2006

Det här är ett svårt kapitel, för hur man än vrider och vänder på det så framstår man som antingen värdekonservativ och snobbig eller eklektisk och historielös. Det är inte helt enkelt att välja sida, det är det jag försöker belysa. Hur populistisk man ska få vara och ändå kallas museum och hur kul är det med monument över döda och levande berömdheter, men hur ska museerna ge de stackars kunskapstörstande turisterna vad de vill ha?
Naturligtvis är det ”nyheten” om ett eventuellt ABBA-museum i Stockholm som får en att fundera lite extra i de här banorna. Axén-Ohlin tycker att det är precis vad stockholmarna behöver. Alltså inte bättre trafiklösningar, färre hemlösa eller fler bostäder, utan just ett ABBA-museum. Vad man än tycker om ett sådant så är det knappast stockholmarna som behöver det utan turisterna. Det kanske skapas ett och annat jobb runt omkring anläggningen till stockholmarsna glädje. Men vad är minimikravet för att få kallas museum? Jag tänker inte lusläsa ICOMs reglemente ty detta är en blogg och ingen utredning, men är det inte så att det borde finnas samlingar och lite annat smått och gott? Samlingar kanske går att köpa ihop (för ABBA-medlemmarna skulle tydligen inte bidra), men vad innebär sådana typer av samlingar? För att kringgå musei-begreppsproblematiken kanske man borde kallas för ”Visitor Centre” istället. Det är inget fult med ”VC”, jag gillar konceptet rätt skarpt, även om det kan vara förvirrande. Gamla Uppsala historiskt centrum har nu bytt namn till museum, för alla sade så i alla fall. Det är liksom inget fel med kortfattad, tydlig och lättillgänglig information i anslutning till exempelvis ett naturområde eller fornlämning, trots att de eventuella samlingarna och fynden förvaras på annan plats. Att sedan många VC:s i praktiken inte är tydliga eller väl genomförda är en annan historia, men det är inte grundidén det är fel på.
Trots att jag gillar konceptet VC så gillar jag inte konceptet the ABBA Visitor Centre. Men det beror nog mest på att jag inte ens gillar ABBA.

Och trots att jag varken gillar ABBA eller idén om ett ABBA-”museum” i Stockholm så kan man ibland fundera över den andra sidan, nämligen varför det är så svårt att ge folk det de efterfrågar. Exempel 1: Vikingar. Också en aktuell fråga, vikingamuseum i Stockholm. Den idén ter sig inte heller särskilt attraktiv, mest pga de onda storsvenska associationer vårt vikinga-arv för med sig. Eller ännu värre: lajvande E-types i vadmal som brygger mjöd tillsammans. Vad ska man göra av vikingarna som amerikanerna älskar? Inte verkar de hitta till Historiska museet heller. I York, som ”bara” hade vikinga-påhälsning finns Jorvik Viking Centre, på tal om Visitor Centres. Men i Sverige, minsann är vi för fina för sådant bjäfs. Är vi det? Har definitivt inget svar på vikinga-frågan. Men här kommer exempel 2: Linnés jubileum nästa år. Här är det både fint och populärt i en krystad blandning. Linné was here är den klämkäcka devisen, medan den akademiska bastionen Uppsala stoltserar med att vägra göra Linnéminnena mer tillgängliga. Kanske är Linnéminnena för sköra för att klara turistströmmarna, men det var inte det som var argumentet, det blev istället en strid mellan modern arkitektur och 1700-talspastischens Linnés Bullerby. Men varför då inte bjussa på ett välgjort Linné-Visitor Centre i Uppsala eller Stockholm? Det behöver inte ens ligga i närheten av Linnés Hammarby. Istället blir det någon tafflig kompromiss av jubileet i lärdomsstaden. Istället för en riktig satsning så småpular man med lökvecka (bulb-week) och – stor komik – lägger alla grävarbeten på is under 2007. Vajert! När man hade kunnat inviga The greatest Linné Visitor Centre of all time. Här skulle det sitta fint med en avslutande knorr eller slutsats, men någon sådan har jag inte, mer än att jag inte bryr mig särskilt mycket om Abba men tycker det är konstigt att inget Linnécentrum finns.

One Response to “Museer och populism”

  1. Karolina Says:

    Kom ihåg att jag var tidigt ute att nämna E-type, populism och Kristina Axén-Ohlin i ett inlägg. Nu sitter mannen i skönhetsrådet. Känslorna kring detta sammanfattas bäst av Andres Lokko.

Leave a Reply