Guider till virtuella världar

October 26th, 2006

Om man är bunden till hemmet, vilket Kuriosakabinettet kommer att vara den närmaste tiden, så får man hålla till godo med upplevelser i virtuella världar. ”Det virtuella museet” är ett komplext problem som tar tid att nysta i. För det första: vad avses med ”virtuellt museum”? I vid bemärkelse är ett museums hemsida, hur enkelt uppbyggd den än är, museets virtuella hem. En bilddatabas kan vara ett virtuellt museum, som en modern fortsättning på Malraux Museum Without Walls. Men de allra flesta associerar nog till en virtuell 3D-värld, allrahelst en kopia av det fysiska museet där man kan röra sig med eller utan avatar utan att behöva besöka museet. Tex kan man vandra runt i en modell av Historiska museets Vikingautställning. Tyvärr orkar jag inte recensera den eftersom man måsta ladda hem ett plugin till sin webbläsare, som bara verkar finnas till urgamla versioner av Windows. Det hade säkert gått att lösa men: format, versioner och plugins är ett stort problem i den virtuella världen.
Det känns som att tilltron till den nya tekniken och entusiasmen var större för.. hm snart 10 år sedan (tiden går). Då stoppades man av modem och bristande bandbredd. Nu stoppas man av programvaror, format och framför allt: brist på fantasi och kreativitet.

Exempel: 2001 hade Victoria & Albert Museum en jättesnygg, tredimensionell plankarta. Flash-tung, visst, men man blev lycklig av att se den. Tyvärr kan jag inte länka till den. Nu har man en 100% präktig och funktionell webbplats och man kan tanka ned plankartor som… pdf:er. Innovativt, verkligen. Det känns som att vi lever i en pågående reaktion mot sekelskiftets lattjo Flash-experiment så att vi nu har all den torra funktionalitet vi förtjänar. Det ena borde inte utesluta det andra!
En annan sak som är synd med ”virtuella muser” är just förväntan att möta en virtuell kopia av den fysiska byggnaden. Det är tråkigt eftersom virtuella världar saknar fysiska begränsningar. Man behöver inte tänka på logik, vad som är upp eller ner, väggars bärighet, hissar, rulltrappor, tillgänglighet… Så varför inte ta ut svängarna, som exemeplvis arkitektkontoret Asymptote gjorde i början av 00-talet, symptomatiskt nog är de balla projekten ca 5 år gamla… Deras Virtual NYSE och Guggenheim Museum kommer i närheten av det jag efterlyser mer av, nämligen virtuella spegelbilder av fysiska platser som inte är blåkopior utan icke-platser med särskilda förutsättningar och egenskaper.

I väntan på det virtuella museet som ska slå oss alla med häpnad får man gå till spelvärlden för intressanta upplevelser. För en sån som mig, som är helt rudis på spel (tappar intresset eller blir åksjuk alldeles för snabbt) vore det fantastiskt att få uppleva de snyggaste spelens coolaste miljöer med hjälp av en erfaren guide. Ungefär som kulturmiljö och -naturguidning fast i datorn. Det är italienska Synthravels affärsidé. Vet inte om det funkar, men som idé är det fint – och futuristiskt.

Leave a Reply