Med den eminenta källan Metro fick man reda på att Tom Tits Experiment (jag blir så generad över namnet att jag måste skriva “experiment” eller “i Södertälje” efter. Är det bara jag som har Tourettes?) fått ett fint pris i Sevilla häromdagen. Å ena sidan är det ständigt ett tjat och refererande till denna anläggning i utställningsvängen. Så fort man gör ett projekt där “barn” och “interaktivitet” finns med i viljeyttringen ska projektgruppen besöka TT. Jag har varit där med två olika projekt den senaste treårsperioden, och stoppat ytterligare ett besök av ren leda. Å andra sidan är TT inte riktigt “fint”.
Det jag gillar med TT är inte interaktiviten och “utställningarna” – för sådana görs bättre på annat håll – utan att det är en katt bland hermelinerna i museisvängen. TT är ju inte ett “riktigt” museum. Och ändå går det så j-a bra. Det växer och växer och i Mälardalen vet de flesta vad det är. Det känns som att TT och liknande inte platsar i de höga ögonbrynens sammanslutningar som ICOM och Riksförbundet Sveriges museer. Och sånt gillar vi. Att museisammanslutningarna kämpar (för lyckta dörrar) med att formulera sina problem och locka publik under rigida regelverk, medan en organisatoin, utan att själva begripa varför, bara går från klarhet till klarhet när det gäller pubilktillströmning och publicitet.

Leave a Reply