Jag ska noga akta mig för att kommentera en utställning jag ännu inte besökt, men kan inte låta bli att säga någonting i generella ordalag. Historiska museet har öppnat en ny utställning i mångkulturens år: Spelet om Maya. SvD har recenserat (missa inte läsarkommentarerna!). Först måste jag ändå ge en rejäl eloge till SvD som är den enda svenska dagstidning som överhuvud taget recenserar icke-konstbaserade utställningar också utifrån andra aspekter än utställningens urval av föremål och tema. Eva Bäckstedts reaktion påminner väldigt mycket om John Sundqvists (vem är det?) sågning av Östasiatiskas ”Kina före Kina” för ett par år sedan. Min generella iakttagelse är följande: det är uttryck för en strid mellan Det Gamla och Det Nya. Det Gamla, som Bäckstedt korrekt ger uttryck för, är pekpinnarnas, föremålens och demagogernas museum (märk väl att jag överdriver). Det Nya är det multimediala, mångkulturella, didaktiska, öppna, målgruppsanpassade museet med aktörer som oetablerade producenter, formgivare och pedagoger. Till exempel var Interactive Institutes Visions för Museums-studio inblandad ”Kina före Kina”, en utställning som till och med jag tycker var ett totalhaveri, men av lite andra orsaker än mr Sundqvist. Det var tydligen lite väl många kockar inblandade i produktionen, ett ganska säkert recept för ett förvirrat slutresultat. V4M bedriver en mycket sympatisk men lite stapplande, prövande verksamhet, precis som det brukar vara när man vill testa nya vägar till förmedling. Och det är det som är min poäng: låt museerna testa nya saker! Debattera dem gärna, men vi vill inte tillbaka till kuriosakabinettets föremålsfetischism! Den Gamla sidan har skarpare tänder: såhär har vi alltid gjort, det har alltid fungerat. Den Nya sidan har skavanker (alltför många, om ni frågar mig), men man VILL i alla fall någonting. Jag ska också tillägga att jag är tillräckligt konservativ och skolad informationsdesigner för att hata otydlighet i utställningar vare sig de är av nyare eller äldre kostym.

Fortsättning följer när KK varit på Historiska.

One Response to “Historiska i spotlighten – igen”

  1. Malin Says:

    Åh, vad kul att läsa! Välformulerat och genomtänkt, som alltid. Jag har dessutom en speciell förkärlek för människor som använder ord som demagoger och föremålsfetischism.

    Jag emotser fortsättningen med spänning och förtjusning!

Leave a Reply