Lärarhögskolan

February 13th, 2006

I morse var jag på en öppen föreläsning på Lärarhögskolan. Det skulle handla om museer och tillgänglighet, och det tänkte jag att jag skulle ha stor nytta av i mitt Arbete. Först måste jag bara reflektera lite över denna märkliga institution. I höstas, på DI/II-kursen hade de bjudit in en ganska rolig (mest för att hon var så förvirrad och tankfull) arkitekt som bl.a. sade att det är helt omöjligt att hitta på Lärarhögskolan-campus i Stockholm. Byggnaderna ligger utströdda, det finns ingen logisk entré, svårt att hitta orienteringskartor. Detta håller jag verkligen med om, men efter att ha försökt gå en kurs där (OK, inte så ärofyllt, jag var på uppropet och insåg att jag inte hade tid, eller att jag inte villle TA mig tid) börjar jag tro att den förvirrade hus-layouten speglar ett inre kaos. Nej, kaos är fel begrepp. En lärarhögskola präglas aldrig av kaos, snarare en präktig ordning och självklarhet som jag aldrig kommer i närheten av i mitt dagliga “värv”, eller mina tidigare studier. Alla studenter verkar vara där “på allvar”. Dels ser de ut att vara antingen tio år yngre eller tio år äldre än mig, bara en sån sak. På Lärarhögskolan går man inte bara för att testa lite, eller för att man hellre vill bli filosof, konstnär, musiker eller emigrera. Där går man för att utbilda sig till ett Yrke och Göra Rätt För Sig. Och jag inser hur medelklassigt bortskämd jag låter som har larvat mig igenom studier som bara gett mig studieskulder och hundår som aldrig tar slut. Och att jag nog visste att det skulle bli så när jag pluggade, men jag gjorde det ändå. OK, det var inte ngt slags klassamhälle jag skulle kommentera, även om det är lite extra ironiskt att lärare inte längre står inför en “enkel” arbetsmarknad. Nej, det handlade om institutionens ogenomträngliga yta och alla de kunskapsskatter som gömmer sig däri om man bara har nycklarna, koderna. Vem visste att LHS har kurser i kulturmiljöpedagogik, museipedagogik, bildpedagogik? Jo, det är klart att man visste, men brydde man sig? Som vanlig humanist har i alla fall jag inte de rätta nycklarna för att begripa det. Den öppna föreläsningsserien jag trillade in på annonseras inte på Internet, bara en sån sak. Nu var den inte så lysande av den enkla anledningen att föreläsaren var tvungen att tala engelska, inte hennes starka sida, annars var det ett ämnesområde som borde locka de flesta “museimän”. På Lärarhögskolan finns en parallell värld av ordning, där pedagogik är någonting självklart, men där konstteori och diskurs-floskler kanske faktiskt är lite mer avlägsna begrepp. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, jag är bara faschinerad av bristen på pretton.

Leave a Reply