Kanske en återkomst

September 21st, 2010

Jag har de gångna veckorna formulerat otaliga inlägg i huvudet (var annars) för att göra comebacken för Kuriosakabinettet begriplig för mig själv. Men det blir bara så stor grej av det hela. Men kortfattat kan man säga att jag vill skriva oftare, men om vad som helst, inte bara museer och utställningar. Jag är numera föräldraledig med andra barnet och börjar så smått få in lite rutiner som gör att jag kan skriva ibland. Men inget seriöst, då får jag prestationsångest och panik. Ungefär när Kuriosakabinettet började gå på sparlåga, för att sedan helt dö, uppfylldes två av mina stora drömmar nästan samtidigt: jag fick barn och antogs till forskarutbildningen i Konstvetenskap. Nu har jag ytterligare ett barn och ännu mindre avhandlingstext eftersom jag sent omsider har formulerat om ämnet och börjat skriva på engelska. Så den här föräldraledigheten är lugnet före stormen, när jag kommer tillbaka måste jag bli klar med någonting mycket krävande. Jag tänker inte nämna ett ord om min avhandling här och nu för då får jag sån där kravpanik igen. Det här bloggen är inte till för att skryta och stärka mitt personliga varumärke, det är bara terapeutisk skrivövning som antagligen är till mer skada än nytta för min förhoppningsvis yrkesverksamma framtid.

2 Responses to “Kanske en återkomst”

  1. Hans Rengman Says:

    Välkommen tillbaka!

    Inte för att skada din framtid! ;-) – utan därför att du har varit en av de få intressanta rösterna i en nu allt mer avsvalnad museidebatt. Passa på att njuta av de små under tiden…

  2. Karolina Says:

    Tack! min framtid är väl som den som tillhör de flesta andra humanister: osäker. Men det var en tillspetsad formulering.

Leave a Reply