Efter som jag är så narcissistisk måste jag få kommentera ett litet menlöst uttalande jag har med i senaste Riksutställningar-nyhetsbrevet. Det här med museernas roll i samhällsutvecklingen, aktör, opinionsbildare eller arena för diskussion är en så stor fråga att den kräver ett långt svar. Och det går naturligtvis inte att dra alla museer över en kam, det säger sig självt. Det låter ungefär som att jag vill lyfta upp VKM till någon slags hjältenivå. Alls icke. Vad jag menar är att jag, efter ett enda besök där, fick uppfattningen om att de faktiskt försöker vara delaktiga i den unga befolkningens samtid och fritid. De verkar ha spännande och välbesökt programverksamhet – check. Gratis/lågt inträde? – nix. Education – att arbeta nära skolans läromål och vara en naturlig del i undervisningen? Vet ej, tror det.

Vad jag slogs av, och ju också mådde lite illa av var det närmast desperata försöket i utställningen Take Action, att samla in och representera ett urval av samtiden. Vad är det för fel med det, kan man fråga sig. Är det inte det som museer alltid måstat göra? Antagligen, det blir bara så tydligt just här. Hur 17 har man valt ut de ”viktigaste” protest-subkulturerna? Eller har det råkat bli så att de som fått mest media, alternativt är mest visuella, roligast att ställa ut (som anarkistclowner och strumpor runt lyktstolpar) fått mest utrymme? I det som skulle handla om maktkritik och protest lämnas en präktig och tillrättalagd bild av vilka som är de rätta alternativen om man nu vill protestera sådär lite lagom.Och hur roligt är det att protestera på ett sätt som föräldrarna godkänner?

Och vad har allt det här med klimat att göra? Jag vet inte. Jag tappade bort mig någonstans. Men jag protesterar mot att klimatfrågan främst skulle vara individens ansvar. För om förändra klimatet är upp till individer, som ska använda sin oerhöra konsumentmakt – då blire inget klimat för någon om några år. Fast jag har funderat på att gå med i en grupp som pyser däck på stadsjeepar, lagom till att dessa monster faktiskt gått och blivit omoderna. Ibland framträder någon slags ekonomistisk, rättvis evolution.

4 Responses to “Museet som aktör i klimatdebatten”

  1. Claes Says:

    Ja, det måste vara jobbigt om någon skulle få för sig att du gillar Världskulturmuseet. Men att du rejält dissar “Take Action” visste vi – dina trogna läsare – redan. :-)

    Men ärligt talat, är det så illa? Tror du att Take Action gör mer skada än nytta? Menar du att det vore bättre om den aldrig hade blivit till? Jag kan se vad du menar med att där finns en slags tillrättalagdhet, kanske till och med det där som borgerliga cyniker brukar kalla “politisk korrekthet”. Men hur skulle det ha undvikits? Jag menar, hur man än gjort skulle det ju trots allt ha blivit ett subjektivt urval. Jag ser i alla fall i Take Action ett tydligt underifrånperspektiv och en massa förebilder och inspiration för unga människor att förändra sin vardag OCH världen.

    Claes

    PS Jag är alltså inte på något sätt associerad med Världskulturmuseet eller Take Action, ifall någon nu skulle tro det… DS

  2. Karolina Says:

    Det är klart att Take Action är mycket bättre än knark och böldpest och ungmoderater. Jag medger att mitt sinne för proportioner inte alltid är det bästa. Som jag brukar säga: “kul att de håller på”!

  3. Claes Says:

    dah ;-)

  4. Årets museum 2009 – Världskulturmuseet « Kullenmannen Says:

    […] Men när jag idag gick och tittade på den nyöppnade Bollywoodutställningen gjorde jag det samtidigt med vad som tycks ha varit en gymnasieklass. Tjugo tjejer och ett par killar läste, lyssnade, dansade och sjöng. De såg ut att njuta stort! På andra våningen fick ett par klasser med högstadieelever veta mer om de 2 000 år gamla paracastextilierna och hur de kom till Göteborg. Sällan såg man så tysta 14-åringar. Om detta har Kullenmannen tidigare haft en animerad diskussion med sin bloggande kollega Karolina på Kuriosakabinettet först här och sedan här. […]

Leave a Reply