Hennatatueringar

October 6th, 2008

För ca en vecka sedan var jag på en dagstripp till staden där det alltid regnar. Rätt gissat: Götebörg! (Jag får skriva såhär för jag har västsvenskt påbrå på både fädernet, morföräldrernet och svärmödernet) I alla fall: Fick chans att glida in på Världskulturmuseet. Det är förstås ingen nyhet att här finns det Mycket som är Problematiskt. Var är samlingarna, varför dessa samlingar här och vilket är uppdraget, typ. Jag kan inte ge någon kvalificerad postkolonial kritik, för jag har missat hela det där tåget: men jag måste börja med namnet. Världskultur-museet. Hela världens kultur. Då måste det handla om ALLT. Alla folks kultur överallt hela tiden. Är det så? Nej, för definitionen av världs i VKM är ungeför densamma som den i world music. Det ska vara lagom främmande för västerländska ögon och öron: exotiskt, gärna alternativt. Hellre curry och henna än…bryggkaffe. Huvudsaken är att dessa världs-objekt har en air av annan-het och passar in i bilden av det exotiska, för att inte säga koloniala landet. Som konsumentkedjan Indiska, ungefär, som friskt blandar indiska smaker med lite annat smått och gott från Asien. En sista ingrediens som måste uppfyllas är alternativtitet, den unkna lukten av otvättade dreads och söderspelad Manu Chao-CD. Nu känner jag att jag kommer att bli missförstådd. Jag älskar alternativitet och subversivitet och alternativa livsstilar. Men låt oss få ha dem ifred! Och det kan bli för mycket nycirkusartisten Katla (se rubriken). För VKM:s utställning Take Action är very disturbing. 1. Vad har den med världskultur att göra (föruom inom det utvidgade begreppet som man inte kan hänföra sig till för då har man ju inget uppdrag längre) mer än att passa den fluffiga målgrupp av övervintrad 68 eller 14-årig aktivist eller möjligen 32-årig konstvetardoktorand som försöker handla ekologiskt och drömmer om en rättvisare värld (där fick jag in mig själv, så att alla fattar att man kan både dissa och vara en del i soppan). Det känns som att definitionen, den minsta gemensamma nämnaren för att platsa i ett VKM-sammanhang snarare handlar om skivbutiken MultiKulti (och Indiska för den mindre priviligerade).Motiveringen varför Take Action finns i samma hus som den i sig fantastiska En stulen värld måste tydliggöras. Inte bara ngt svammel om gränslöshet och tillåtande attityd utan på riktigt. Självklart fanns en dödstrött betraktelse över HipHop-kultur också. Jag dör av tristess.

Nu ska jag säga några snälla ord: En stulen värld var en jättefin utställning. Ett fantastiskt material, en spännande historia, där man inte väjer för den koloniala problematiken och Snygga rum! Det kändes för en gångs skull som att det var en utställning av internationell klass. (Så passande eftersom det är världskulturmuseet vi talar om). Det jag gillar med VKM är skalan. Byggnaden är schysst (men inte så välandvänd som jag trodde), många fina detaljer att upptäcka. Utställningsbyggena är väldigt påkostade och storskaliga och utnyttjar faktiskt rummets potential. I det sammanhanget kändes därför Kongospår lite som en lågbudgetutställning hopsatt av ngt länsmuseum. Nu vet jag att det inte är så, men Kongospårs styrka var väl ändå texterna: den historia som berättas. Det tog lång tid att ta in en bråkdel, och det var intressant. Det ska bli spännande att se (med fasa och förväntan) vad som händer med VKM framöver. På något sätt känns det som att det liksom den nu pågående finanskrisen behöver ske ett armageddon vid den instiutionen där allt behöver ifrågasättas – för att spara sådant som visar sig vara av bestående värde.

4 Responses to “Hennatatueringar”

  1. Claes Says:

    Oj, oj oj… var ska man börja…? För en gångs skull är vi inte överens det minsta. Byggnaden suger. Den är väl ett av de tydligaste exempel som finns på att formen överröstar innehållet. Vad gäller innehållet sedan: Efter ett bra anslag när museet öppnade stagnerade det då det pga pengabrist stod still ett tag. Men jag upplever att man nu återigen ger röst åt “hela världen”. Bara en sådan sak som att man kunde fira avslutningen på Ramadan där. Det var tydligen en hejdundrande fest, mycket uppskattad… Tyvärr kunde jag inte gå själv men jag hörde det var lyckat.

    Jag tycker att museet med sina brister, för sådana finns, ändå fyller en viktig funktion. Det är ju så att VKM i stor utsträckning vänder sig till den åldersgrupp som förmodligen går minst på museer här i landet – unga vuxna. Museet försöker visa hur mångskiftande världen är och samtidigt ge röst åt sådana som inte hörs annars i mediabruset – Jo så är det. Var kan man annars uppleva sådant utan att betala massa pengar för en flygbiljett? Framför tv:n?

    Ta “Take action” Du antyder – mer än så – Du påstår att den vänder sig till en intellektuell medelklass. Jag menar att den visar på människor som gör motstånd, ett motstånd mot sakernas ordning som du knappast får se på CNN. Sådant utvecklar demokratin!

    Claes

    PS Hur vågar du komma till Göteborg utan att höra av dig till mig först! hmpf DS

    PPS “GÖTEBÖRG” ja så uttalar man Göteborg om man kommer från Vänersborg eller Skövde… bonnigt he, he DS

  2. Claes Says:

    Hur vi som bor här uttalar vår vackra stads namn då? Ungefär Gôtebårrj..

  3. Karolina Says:

    hehe, mitt västsvenska påbrå råkar härröra från just de trakter du nämner – femetta!
    Hmm.. var ska man börja nu då, det är såklart schysst med olika åsikter, jag ska försöka återgå till hur jag tänkte, med risk för att polemiser för sakens skull, sån är jag.
    Jag tycker nog ändå att bygganden är rätt schysst, interiört. Jag gillar att se hur “ny” arkitektur används och åldras, och här tycker jag att man lyckats med sina materialval. Sedan är det ett hus som kräver rätt mycket av aktivitet och deltagande, och det såg jag inte mycket av när jag var där. Då blir det lätt ödsligt. Den gigantiska trappan, gradängen och restaurangen var folktom pga ett stundande företagsevent (den bistra verkligheten). Jag tyckte inte att formen tog över, det är ganska modesta utställningsrum, om än storskaliga. Jag tror säkert att det finns bättre evenemang än Business Region Väst med Cattis Ahlström som konferencier, exempelvis Ramadan-firande, som du nämner.
    Ingen vore gladare än jag om Take action utvecklade demokratin. Hoppas det! Hoppas demokratin slipper clownnäsa i fortsättningen. Jag är trött på medelålders medelklass som försöker göra utställningar för unga vuxna. I värsta fall blir det som magplasket Wild Style (Hyr filmen istället!) Jag tror och hoppas att unga vuxna vill ha större utmaningar och bilda sig sina egna uppfattningar istället för en tillrättalagd tolkning av vad som är “ungdomskultur”. Nu var väl Take Action en ganska välproddad utställning egentligen, det är bara sammanhanget som stör.
    Om man verkligen ville skildra hela världen och sånt som inte hörs i mediebruset kunde man väl åka till…Vänersborg?

  4. Årets museum 2009 – Världskulturmuseet « Kullenmannen Says:

    […] haft en animerad diskussion med sin bloggande kollega Karolina på Kuriosakabinettet först här och sedan […]

Leave a Reply