Vadå vikingar? (sic)

July 18th, 2008

Häromdagen var jag på en familjevänlig dagsutflykt, nämligen Birka/Björkö. Har aldrig kommit iväg dit, men nu gjordes det slag i saken. Man åkte från Strömkajen 9.30, framme ca 11.00, hemresa 14.45. Alltså fick man ca två och en halv timme på ön. Det var möjligen lite snålt eftersom det fanns så mycket fin natur att hänga i. Jag hade stekt pannkakor halva natten, vis från den likaledes familjära Skansen-utflykten tidigare i sommar där vi åt världens äckligaste, minst prisvärda och lång-köiga lunch. Detta skulle icke upprepas! Tack för att vi slapp Restaurang Särimner (som kanske är en kulinarisk höjdpunkt, vad vet jag?). Men på tillbakavägen fick vi sitta och sukta efter pensionärernas ångbåtsbiff med lök.

Jag hade förväntat mig att Birka på sommaren skulle vara Värsta Pådraget. Typ Medeltidsveckan i kubik (fast med vikingatema). Men det var ganska modest. En liten vikingaby med en och annan lajvare som lufsade omkring. Ett museum som snarare borde kallas visitors center. Det innehöll dels det man kunde förvänta sig: rekonstruktioner, modeller och dockor. Dels en utseendemässigt och därmed också berättartekniskt tafflig inledande utställning med det ungdomstuffa namnet ”Vadå vikingar?”. Det kändes som ett desperat försök att berätta att det här med vikingar, förstår ni, det är bara en Konstruktion och en Berättelse. Och det är Mer Komplicerat än så. Som att man blivit allvarligt oroad över kommersiella vikingaby-tendenser och fått order uppifrån – men inte resurser – att Nyansera. Jag tycker självklart att det är vikigt att nyansera, men det måste göras bra och ordentligt om det ska gå fram och det blir uddlöst när det vägg i vägg huserar en utställning som just okomplicerat visar en modell- och dockorgie över ”hur det verkligen var”. Det blir ännu mer uddlöst när utställningen är så taffligt och billigt producerad att man knappt kan följa berättelsen utan att irritera sig på häftstiften som textlapparna är upphängda med. Och mest irriterande är ändå von oben-perspektivet. Såhär skriver RAÄ om ”Vadå vikingar?” på sin webb: ”Genom utställningen “Vadå vikingar?” i Birkamuseet vill Riksantikvarieämbetet belysa den omoderna bild, med rötter främst i det sena 1800-talets nationalism, som till stora delar fortfarande är förhärskande hos allmänheten.”

Allmänheten går alltså fortfarande omkring med helt fel blid av vikingarna. Shit! Alla dras över en kam. Alla, från historielärare till sjuksköterskor är potentiella nassar som tror att vikingen är en stor stark man med hjälm med horn på huvudet. Med den människosynen, och oviljan att lyssna på sin publik, är det inte så att RAÄ lämnar fältet vidöppet för spekulativa vikingabyar och kommersiell vikingaturism, kanske till och med för hobbyarkeologer som pressen lyssnar på?

Åk till Birka för natur-kulturupplevelsens skull. Men inte för de arrangerade mötena med ”vikingakulturen”. Med den nivå den höll hade jag nöjt mig med toaletter, matsäcksplats och några skyltar. Till saken hör att jag har svårt för vuxna människor som klär ut sig till vikingar/riddare/trälar/förritiden-bönder. På det viset är jag kanske inte rätt person att fälla omdömen om ett sånt här arrangemang. Den som vill se ett hideous exempel på vikinga-nationalromantisk vurm kan besöka Ansgars kapell en bit in på ön. Allt som är ”gammalt” är inte automatiskt ”fint”. 1930 års arkitektoniska tolkning av platsen känns på något vis inte tilltalande. Fast Svenska Kyrkan bjöd på gratis kaffe och några spanska utbytesstudenter spelade helt hädiskt boll på gräsplanen utanför.

Leave a Reply