Inträdestabellen!

February 16th, 2011

Jag blev så inspirerad av den där kanadensiska tabellen att jag kände att jag var tvungen att göra en likadan själv. Snyggt blev det inte, men här är den! Först några brasklappar: jag har utgått från information på museernas egna hemsidor. Det är möjligt att den inte stämmer eller är för knapphändig. Kategorin barn är till exempel för det mesta upp till och med 18 år i Sverige.

Huvudman tycker jag är relevant i sammanhanget. Ett central- eller ansvarsmuseum med statlig huvudman tycker jag att man kan begära annat av än av en privat konsthall. Men denna information är också den svåraste att få till rätt utan att börja läsa regleringsbrev, årsredovisningar och donationsbrev (?). Så se det som en början, jag ber om ursäkt om det är någonting som inte stämmer. En sak till: även jag begriper att utställningsverksamhet inte är ett museums enda uppgift. Men tillgängliggörande i någon form är ser jag som viktigt – om museet drivs av allmänna medel. Det kan hända att den som har högst inträden kanske gör otroligt mycket på webben, exempelvis. Denna information syns naturligtvis inte i en tabell.

Urvalet är också subjektivt. Det rör sig mest om Stockholmsmuseer eftersom jag bor här, absolut inte alla, utan dels de som hör till min höst personliga intressesfär, dels några jämförelseobjekt. Jag tar också med några jämförande exempel i Storbritannien och Tyskland. Jag har inte heller brytt mig om att ta upp olika kombinations- och familjebiljetter.

 

Museum Huvudman Vuxen Reducerad Barn Avgiftsfritt/ vecka
Moderna museet Stockholm Statligt (ansvar, myndighet) 100 80
Moderna museet Malmö Statligt 50 40
Nationalmuseum Statligt (ansvar, myndighet) 100-120 80-100
Liljevalchs konsthall Kommunalt (Stockholms stad) 80 60
Magasin 3 Privat 40 30
Bonniers konsthall Privat 70 50
Arkitekturmuseet Statligt 50 50 Fre 16-18, även periodvis
Nordiska museet Stiftelse, statsanslag 80 80 Lekstugan 20 kr Ons kl 16-20
Historiska museet Statligt (ansvar, myndighet) 70 50 1 okt – 30 apr tors kl. 16–20
Tekniska museet Stiftelse och stat (?) 160 Stud. 95, pens. 125 0-6 år gratis, 6-18 år 95 kr
SMVK: Etnografiska museet Statligt Gratis (tillf. utst 80 kr)
SMVK: Världskultur-museet Statligt Gratis (tillf. utst 80 kr)
Sjöhistoriska museet Statligt 50 40 Måndagar
Stockholms stadsmuseum Kommunalt (Stockholms stad) gratis gratis
Malmö museer Kommunalt 40 7-14 år 10 kr, stud 20 kr
ZKM, Karlsruhe blandat € 8 (komb.) € 5 (komb.) 7 – 17 år € 3
Neue Nationalgalerie, Berlin Statligt € 8 € 4
Hamburger Bahnhof, Berlin Statligt € 12 € 6
Gemäldegalerie, Berlin Statligt € 8 € 4
Tate Modern, London Statligt Fritt (utom tillf. utst.)
Louvren, Paris Statligt € 10-14 (komb.) Under 18 och under 25 EU-medb. Första söndagen varje månad, 14 juli

Fotnot: det verkar inte finnas någon tvingande EU-förordning som säger att museer ska vara gratis åtminstone några timmar i veckan. Den enda tvingande EU-regeln gällande museernas inträden gäller att en nation inte får favorisera de egna medborgarna. Är det gratis för exempelvis svenska pensionärer så måste det vara det för alla EU-pensionärer. I Berlin hade exempelvis de flesta statliga museer gratis inträde varje torsdagskväll. Detta är nu borttaget med lever kvar på en del lokala Berlinmuseer. I Frankrike (någon som vet mer kan gärna få fylla i!) är det fritt inträde för EU-medborgare upp till 25 år. Det finns dessutom omfattande undantag för lärare och arbetslösa.

Det finns en bra och aktuell sammanfattning av den här frågan i nättidningen Kulturen. Där framgår det faktum att det är frivilligt för museerna att ta ut inträdesavgift, men att anslagen för detta samtidigt har minskats.

Fortsättning följer. Värt att noter är att Tekniska museet, vars höga prissättning sticker ut, inte har någon ordentlig information om sitt huvudmannaskap och sitt uppdrag på hemsidan. Kanske måste jag gå vidare med den frågan till någon informationsansvarig.

Lite om prisbilden

February 8th, 2011

Just när jag höll på att fundera på det här med inträden till museer (f.a. huvudsakligen offentligt finansierade central- och ansvarsmuseer) så damp det ner en bloggpost som jämför inträden vid konstmuseer i några större huvudstäder och kommer fram till att Kanada ligger i topp (eller botten, hur man nu väljer att se det). Länk till bloggen Hyperallergic här, som i sin tur refererar till en artikel om kanadensiska inträdespriser. Detta gäller alltså främst konstmuseer, ska tilläggas. I den finfina, pedagogiska tabellen kan man läsa att museer som Tate Modern i London, Metropolitan i New York och Getty i Los Angeles har fritt inträde, medan Royal Ontario Museum kostar $24. Något kvalitetsindex är prisstegen alltså inte.

För egen del förväntar jag mig att ett museibesök kostar 40-80 svenska kronor. Det hade förstås varit härligare om det var gratis, men för en påkostad utställning med utländska inlån betalar jag utan att blinka 60-80 kr. Som fattig doktorand försöker jag förstås ta chansen att gå in gratis om tillfälle bjuds, men det gör det inte så ofta. Där någonstans brukar de svenska priserna ligga, liksom de tyska. Någon slags mental gräns går för mig vid 100kr/€10/$10.

Moderna museet kostar idag 100kr (80kr reducerat). Nationalmuseum har lite olika priser för olika utställningar, men priserna ligger nu på 100-120kr (80-100kr reducerat). Magasin 3 som är privatfinansierat och inte alls har samma uppdragsbörda kostar 40 kr (30kr reducerat). Tekniska museets vuxenpris 160 kr och barn 7 – 18 år 95 kr ter sig fortfarande som hutlöst, men inte långt efter konstmuseerna.

Det känns som att de svenska museiinträdena håller på att krya uppåt. Och vad som händer med ett samhälle där alltför många har ekonomiska hinder att delta i samtalet om historien, nuet och framtiden ska jag försöka utveckla senare.

Museer för alla?

February 5th, 2011

Jag vet inte om jag uttryckt det här på bloggen, men när fri entré-reformen genomfördes 2004 var jag inte eld och lågor. Visst var jag redan då för museer öppna för alla, men jag kände också att det var en lite hafsig reform som inte följdes av tillräckligt ökade anslag för att möta publiktillströmningen. Om det satsades kulor från museernas sidor så var det på uppenbara brister, såsom fler toaletter och fler vakter och värdar. Inte på tillgängligare utställningar och samligar. Publiken, som förhoppningsvis var något mer museiovan än tidigare, möttes av samma gamla utställningar, ja, kanske ännu äldre, eftersom alla pengar gick åt till att bygga nya toaletter och garderober. Dessutom var den fria entrén urholkad eftersom det ofta kostade pengar att se tillfälliga utställningar. Men jag har ändrat mig. Nu tycker jag att den fria entrén – låt vara med vissa väl motiverade undantag – är en oerhört viktig symbolfråga. Inte bara för alla stackars museiutbildade utan anställning (se föregående post).

De museer jag talar om är naturligtvis statligt finansierade central- och ansvarsmuseer. Det bör även gälla kommunal- och landstingsdrivna dito. Att det sedan finns privata initiativ som kan locka besökare trots höga avgifter är det väl bra, ett lysande exempel är Fotografiska.

Av någon kuriös anledning ökar museibesöken totalt sett, trots att entréavgifter infördes igen 2007. Barn under 19 år ska fortfarande gå gratis. Men jag undrar verkligen vilka besökare man har. För samtidigt är det en entydig bild som tonar fram: inkomstklyftorna i samhället ökar, liksom barnfattigdomen. Kan det vara så att den välbeställda medelklassen blivit ännu mer välbeställd och har råd att gå på museum mer? Visserligen glädjande att den väljer museet i utbudet av rekreationsmöjligheter. (Varför nu ett museum måste vara så jäkla kul och trevligt, men det är en annan historia.)

Jag hoppade till när jag på Twitter läste att Tekniska museet har följande priser: Barn 7 – 18 år: 95 kr. Barn 0 – 6 år har fri entré. Vuxen: 160 kr. Nu har just Tekniska ett lite snårigare förhållande till staten. Det styrs av en stiftelse, men har samtidigt ett nationellt uppdrag om bevarandet av det industrihistoriska kulturarvet och ett regleringsbrev (som man INTE länkar till på den här sidan). Att det är helt juridiskt riktigt att ta entréavgift för barn stämmer säkert. Men moraliskt? Svensk utbildningspolitik under skiftande partifärg gillar t.ex. att vara instrumentell. Det heter alltid att barn och unga är för dåliga på matematik och naturvetenskap och för sällan väljer “rätt” utbildning och yrke. Men att uppmuntra till lustfyllt lärande på tekniskt museum – nix.

Undrar om Tekniska överdrev det där med du sköna nya, blanka värld när de planerade omgörning för ett par år sedan, när jag fick fylla i en enkät där de undrade om de var för ”mossiga”. För nu är det upplevelseindustri för hela slanten och målgruppen är den uttråkade men välmående Täby- eller innerstadsfamiljen som ska ut på Museivägstundran istället för t.ex. Junibacken (Vuxna: 125 kr, Barn: 110 kr vid lågsäsong). Det är fascinerande att det är möjligt att göra såhär i Sverige idag. Att det finns tillräckligt många som kan betala – för det gör det säkert. Och att det går att vara helt oberörd över att hålla så många utanför. Och vadå omvända perspektiv på det där vårmötet? Höginkomsttagare genererar redan alldeles för mycket innehåll till alldeles för många medier. En hegemonisk berättelse av med och för dem som redan lever ett bra liv.