Mossigt i enkät

September 11th, 2008

Som jag skrev tidigare så fyllde jag i en besökarenkät på Tekniska museet i förra veckan. Jag är i det närmaste enkät-missbrukare, så det var ingen stor sak, men en formulering lämnar mig ingen ro. Man skulle kryssa i om Tekniska kändes “mossigt”. Ja, nej eller vet inte. Jag tog vet inte, för den som är intresserad. För det första: man kan inte använda så tolkningsbara och öppna begrepp i en ja-nej-fråga. Mossigt för den ene är trendigt för den andre osv. För det andra blir jag uppriktigt orolig för de följder en sådan fråga kan få för det stackars museet. Jag gissar att en förändringsbenägen museiledning gärna vill höra, få det bekräftat, att deras museum är “mossigt”. Tack, det var det vi visste, nu gör vi upplevelseindustri (märk väl min ironiska blinkning till det 1990-talsmossiga i detta begrepp) av hela rasket. Svaret är på något sätt redan givet. Alla de gamla utställningarna är mossiga (Gruvan, Maskinhallen) och de nya, pigga utställningarna (läs LiktUnikt med sin fräcka flört med samplingskulturen…zzznark) försöker så krampaktigt att vara just unga och fräcka.

Mossigt är det nya hippa!

Vi lydde bara order

September 7th, 2008

Jag försökte blogga förra veckan. Som om maskineriet ville håna mig inträffade ett jättekonstigt fel i WordPress som tydligen bara var synligt hos den som var inloggad, men jag trodde att allt var trasigt och deletade mina, i och för sig ointressanta, men ändå, poster.

Jag skulle bara säga att jag återigen varit på Tekniska. Som ett barn dras till ett kråkkadaver kan jag inte hålla mig därifrån. SvD skrev att de har outat en ny utställning om original-kopia-begreppet (nåja, någon begreppsdiskussion kan man inte beskylla någon för): Likt unikt. Jag kände att jag nästan gnuggade händerna, det här är en vidöppen dörr! Såhär kan man bara inte göra. Å ena sidan i introtexten (varför envisas alla med introtexter???) står det uttryckligen att man inte vill ta ställning, inte komma men några färdiga svar, osv, det vanliga menlösa musei-tugget. Å andra sida finns det en tydlig slagsida för synd-och-straff i samband med ”kopiering” i och med att man valt samarbetsparten SFIR, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd. Dels är jag trött på museer som inte vågar ta ställning, bara ställa frågor aldrig, komma med svar. Väcka frågor måste vara den mest utslitna museiklyscha som finns. Ja, jag har på denna blogg delvis försvarat den tidigare, i välmening, då jag absolut vill att besökaren ska vara medskapande i en utställning. Men om det inte finns någon utsaga från början, om allt bara är ett menlöst gungfly av frågor, vad ska man då vara medskapande i?

Dels, är det illa om ett neutralt tilltal används när det i själva verket finns en agenda. ”Vi refererar bara till lagtexten.” – det mest obefläckade man kan tänka sig? OM man nu ”bara” vill ställa frågor och låta tusen blommor blomma, varför låter man inte fler röster komma till tals? I just detta fall skulle jag kunna tänka mig att det skulle funka med riktiga människor, som i en härlig gammal etnolog-utställning. Det finns så många intressanta personer som skulle kunna belysa detta område. Hydman-Vallien-PET-flaskorna är bara toppen av isberget av konstnärlig gestaltning som arbetar med originalitetsbegreppet (och i H-V:s fall kanske snarare bristen på originalitet). Den här utställningen skulle kunna bemötas bättre av tex Copyriot, hoppas så sker inom en snar framtid!