Spelet om Maya

August 23rd, 2006

I våras lovade jag nästan att gå och se ”Spelet om Maya” på Historiska museet. Nu är det gjort, sent omsider. Det är lite svårt att göra en seriös granskning (lyckas jag någonsin göra seriösa granskningar?) eftersom jag känner och är bekant med flera av de inblandade i produktionen. Debatten på SvD:s kultursidor var ovanligt blodfylld för att handla om en kulturhistorisk utställning. Eva Bäckstedt startade med en sågning, replikerad av Historiskas Fredrik Svanberg, Bäckstedt fick sista ordet. Jag kan verkligen förstå Bäckstedts frustration. Ska man kritisera utställningen för någonting så är det för den bristande ingången i ämnet. Var vad hur och varför. Det finns ingen introduktion till ämnet, var i världen befinner vi oss, varför har denna berättelse kommit till Historiska museet i Stockholm, och när? Det är en (eller många) allvarliga brist(er). Men annars tycker jag inte att man ska slänga ut barnet med badvattnet, som det brukar heta. För det som ska premieras är att man fakriskt har försökt göra någonting annorlunda, hela utställningens form och berätttarteknik är experimentell. Kanske borde själva formgivningen ha varit MER experimentell för att ”komma undan” med det. Istället för ett reklamigt formspråk kanske man borde ha gått in i konstens värld? Jag är inte helnöjd med formgivningen, men målgruppen är tydligen gymnasieelever, och kanske funkar det. Inte för alla, ingen publik vill känna sig dumförklarad, och det gör man tyvärr ibland i Spelet om Maya eftersom texterna är rätt töntiga. Tyvärr hade jag gärna sett utställningen med fler människor (gärna gymnasieelever) i lokalen, istället för en och annan förvirrad tysk turist,  för det hade sagt någonting om hur den funkar med publik i. Läsarkommentarerna i SvD är i alla fall intressanta, från topp- till bottennoteringar. Tja, slutomdömet, blir väl ”kul att dom håller på”, men gör läxan nästa gång, det är ingen synd att vara tydlig med basinformation. Och våga ta ut svängarna mer när det gäller form/gestaltning. Risken är att dönickarna vinner när man slarvar så att det aldrig blir någon nästa gång.