Ett tristare 70-tal

July 4th, 2006

Av olika anledningar var jag tvungen att släpa mig iväg till Moderna och kolla samlings-plocket ”Molnen mellan oss”. Jäklar, vilken tunn soppa. Kan bara hålla med Carl-Johan Malmberg i SvD: ”Ibland är helheten något betydligt mindre än summan av delarna.” Vad jag framför allt blir besviken på är ansatserna i introtexten (ni vet, den som står på väggen innan man träder in i utställningsrummet). Det står att svensk konst (och nordisk, eftersom man plockat in ett par islänningar, bland dem Olafur, förstås) influerades av internationella strömningar såsom land art, minimalism och konceptkonst. Ja, men om man påstår något sådant måste man väl underbygga det på något sätt med resonemang och exempel. Inte bara antyda vagt och sedan lämna besökaren undrande i ett utställningsrum som av någon underlig anledning känns väldigt B: korviga heltäckningsmattor, trist belysning, trist hängning. Den magi man förväntar sig uteblir. Mest B är förstås att man gör en så halvhjärtad ansats att ta sig an ett oskrivet kapitel i svensk konsthistorieskrivning och analys. Det här ämnet (om det är vad jag tror utifrån en vagt och taffligt formulerad introtext) förtjänar mer resurser: en utställningskatalog, en utställningsproducent och grundlig research. De kunde ha frågat mig, haha! Nu lär det dröja tills någon bryr sig om ”det andra 70-talet” igen. Tack för det, centralmuseet för modern konst.